RÄTTVIKSDRÄKTEN

Kvinnodräktens ursprungliga varianter vid kyrkobesök

Källa: ”Rättviksdräkten” av Gunnar Ekström

Uppgifterna är sammanställda av Raine Mickels, Lerdal, tfn 0248-10446.

Även dräktrådgivning och kurser (ej sömnad).

Äldre dräktdelar köpes.

På denna sida, som uppdateras fortlöpande, presenteras den aktuella dräktvarianten för söndagens kyrkobesök.

Länkarna till vänster går till beskrivningar över hur dräktdelarna bärs vid de olika högtidsdagarna, samt vid allvarligare tillfällen, såsom fasta, långfredag och sorg.

Där hittar Du även bilder på olika dräktvarianter, på grunddräkten

och en beskrivning av dräkten år 1829 som den framställs på en

dalmålning.

Sidan uppdaterad: 2012-02-12

Från och med Fastlagssöndagen den 19 februari t.o.m.

Midfastosöndagen den 18 mars 2012 

Huvudbonad gift kvinna: Hatt med vit söm

Huvudbonad ogift kvinna: Slättimp med silkeshätta

Astrasu: Vit

Snörvil: Skinn eller blått vadmal

Kjol: Svart

Förkläde: Brunt hemvävt

Strumpor: Vita

Tröja: Stjinntria eller vadmalstria

Från och med Mikaelidagen och fram till Pingst, råder vinter vad  gäller kyrkdräkten. Gröntröjan (gröntria) byts ut mot den svarta vadmalströjan (vadmalstria), och ogift kvinna bär silkes- eller lönnhätta över timpen. Från och med 1. advent bärs skinntröjan (stjinntria) till kyrkan.

Kom ihåg att grunddräkten alltid är rätt, om du inte äger något förkläde, eller om du vill gå barhuvad.

Om du väljer att bära förkläde, har du återgått till ett dräktskick som var levande fram till 1850-60talet. Kraven på att vara korrekt klädd var då stora. Att gå barhuvad var för en kvinna helt otänkbart. Vill du bära förkläde, lär dig när och hur dessa ska användas. Dräkten är ett kulturarv, som vi kan bevara för framtiden genom att vara noggranna med helhet och detaljer.

Kommentarer tas emot här.